Mer plastrensning

Jag har fortsatt utrensningen av plastredskap i köket. Fokus ligger på sådana prylar som är tillsammas med varm mat. Det här är vad som åkte ut den här gången:

Grejorna ersattes med dessa:

Faktiskt är det inte mycket av ersättningsprylarna som är köpta nu, nya. Antingen har jag hittat begagnade alternativ eller så hade vi dubbelt innan och tycker att vi klarar oss på det som är kvar. Durkslaget (IKEA) köpte jag tidigare för att kunna ångkoka grönsaker. Glassleven hade vi också innan. Stekspaden hittade jag på loppis, den är jättebra! Hålslev hade vi flera så vi klarar oss med den som är kvar. Spagettislev och visp hittade jag inte på loppis så det fick bli nya (IKEA).

Än så länge sysslar jag inte med någon helt hysterisk utrensning. I huvudsak är det dubbletter jag har rensat ut, som här. När det gäller lunchlådor och bunkar har jag framförallt slängt de som började bli slitna, där man ser att de till och med släpper ifrån sig små plastflisor, och ersatt med lådor i glas och rostfritt. 

Det man allmänt kan tänka på tycker jag är att när man handlar något köksredskap (av anledningen att behöver prylen förhoppningsvis), väljer ett bra material som rostfritt eller glas. Det är glädjande att se att det finns många bra alternativ i olika butiker numera, och mer och mer kommer. I lunchrummet på jobbet idag såg jag två personer förutom mej själv som hade lunchlådor i glas. Det är positivt!

Smartare vattenflaska

Jag har ju börjat plastbanta i köket och i veckan kom turen till sportflaskorna. Vi hade en del PET-flaskor som det varit kolsyrat vatten eller läsk i, de åkte ut direkt. PET kan avge små mängder ftalater enligt plastlistan (se tidigare inlägg här) och det är onödigt när det finns alternativ. Sen hade vi en hög riktiga sportflaskor, alltså sådana som är tillverkade för ändamålet. De var märkta antingen typ 2 eller typ 4, dvs plaster som inte ska innebära några kända miljörisker så de fick vara kvar tillsvidare.

Jag brukar dricka mycket vatten ur sportflaska flera gånger i veckan eftersom jag ofta tränar. Oftast fyller jag flaskan på morgonen hemma och låter den stå i bilen till lunchen då jag tränar. Vi är även ute en hel del och vandrar och har då vatten i flaska hela dagen. Om jag bara hade använt vattenflaska någon gång ibland kan det väl vara ok med plastflaskorna vi har men jag är ju storförbrukare så då tyckte jag det var befogat att investera i en bra flaska.

Jag köpte en Klean Kanteen Classic. Svindyr var den men jag räknar med att ha den livet ut. Korkar går att köpa separat ifall den skulle slitas ut. Själva flaskan är tillverkad av livsmedelsklassat rostfritt stål och sportkorken som jag köpte är av polypropylen, (fri från BPA, ftalater och andra gifter). De hade även andra korkar av rostfritt och bambu men jag ville ha sportvarianten. Flaskorna finns i diverse olika storlekar och utföranden, se hemsidan här.

Det jag märkte redan efter första användningen var att vattnet smakade helt annorlunda. Det var helfräscht även efter en halv dag. Jag har inte reagerat på att vatten i plastflaska tar till sig så mycket smak från flaskan förut, innan jag hade det här att jämföra med. Jag vet ju förstås inte vad det är för ämnen som har avgetts till vattnet men trevligt känns det inte! I fortsättningen använder jag definitivt min nya rostfria flaska. Plastflaskorna får vara kvar som reserver och för de i familjen som hela tiden slarvar bort sina flaskor.

Snygg är den också, och förvånansvärt lätt och liten. Kan helt klart rekommenderas.

Om plaster, framför allt de i köket

Som jag skrev i förra inlägget så ska jag se över plastföremålen här hemma och göra mig av med de värsta. Det jag gjort senaste året är att slänga skärbrädor, degbunkar och plastbyttor där plasten är sliten och där det börjar lossna plastflagor. Jag har också helt slutat värma mat i plastbyttor eller värma inplastad mat. Det gäller även vid upptining i mikro, plasten ska av först. Det beror ju på typen av plast om det läcker ut några ämnen i maten men det är dumt att ta risken när det finns bra alternativ, som att lägga upp maten på en tallrik t ex.

Det här inlägger fokuserar på plastfakta, framöver kommer jag att skriva mer om vad jag byter ut och till vad (andra material än plast), och hur det går att ta sig fram i djungeln av plastprylar och okunniga försäljare.

Plast kan vara av olika typer. Märkningen ser man i en symbol någonstans på föremålet, ser ut så här:

Numret visar vilken sorts plast det är så det är de olika numren man behöver ha koll på för att bli en medveten konsument. Jag har ett urklipp på kylskåpet, av en text som jag hittat på nätet som är en bra guide:

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

SIFFROR ATT HÅLLA KOLL PÅ

Plast nr 3: Polyvinylklord (PVC)

Finns i allt från butiksförpackning av kött, hämtmatsförpackningar och leksaker till byggnadsmaterial. Materialet i sig är hårt, därför tillsätts mjukgörare i form av ftalater. De kan utgöra en stor andel av plastens totala vikt. Ftalater läcker till omgivningen under en produkts hela livstid. De är hormonpåverkande, stör fortplantningen och det finns även studier som påvisar risk för barnallergier.

Plast nr 6: Polystyren (PS)

En ganska hård plast som används till leksaker, yoghurtburkar, läkemedelsburkar och engångsbestick; finns även i cellplast/frigolit, exempelvis i köttråg i mataffären och engångsplastmuggar/förpackningar. Cellplast kan vara impregnerad med bromerade flamskyddsmedel. Svår att återvinna.

Plast nr 7: Polykarbonatplast (PC)

Polykarbonat innehåller det hormonpåverkande ämnet Bisfenol A. Kan finnas i gamla nappflaskor, hårda sportflaskor, matlådor, CD-skivor, foder till konservburkar. Plaststekspaden till teflonpannan är gjord av polyamid. Nylon är en annan polyamidplast. ABS-plast är vanlig i plastkonstruktioner av olika slag, som i dammsugare. I gruppen finns också bioplaster som inte förknippas med risker. Men märkningen finns också bland annat på polykarbonat, en hård och glasklar plast, vanlig i tillbringare. Observera att sjuan är en övrigt-kategori, även laminat mellan olika i sig ofarliga plaster finns med.

Övriga plaster

Plast nr 1: PET

Dryckesflaskor, för engångsbruk. Det finns en eventuell (låg) risk för läckage av ftalater till drycken i PET-flaskor. En studie visade att vatten i PET-flaskor hade högre halter av hormonstörande ämnen än vatten i glasflaskor.

Plast nr 2: Högdensitetspoluetylen (PE-HD)

Det finns inga kända miljörisker med den här typen av plast, polyetylen, men man ska undvika att hetta upp den.
Är vanlig i förpackningar för flytande produkter som t ex flytande margarin. Den är kraftigare och tätare än vanlig polyetylen (nr 4).

Plast nr 4: Lågdensitetspolyetylen (PE-LD)

Den här typen av polyetylen-plast, som vanliga plastpåsar och plastfolie är tillverkade av, innebär inga kända miljörisker, men man ska inte hetta upp den.

Plast nr 5: Polypropylen (PP)

Polypropylen är en förhållandevis ofarlig plast. Plasten är vanlig i förpackningar som ska tåla att bli varma, exempelvis till färdigmat som värms i mikrovågsugn. Materialet kan finnas i alla typer av livsmedelsförpackningar.

Källor: Naturskyddsföreningen samt boken Förgiftad av Rick Smith och Bruce Lourie.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Som man kan se ovan är det nr 5 som är att föredra för livsmedel.

Observera att äldre plastföremål oftast inte är märkta! Vi hittade ett antal plastmuggar, vikbara kåsor och vattenflaskor hemma som inte var märkta och de åkte i soporna. I fallet muggar och kåsor dricker man ofta varma drycker i dem och då är risken för utfällning av ämnen större. I plastflaskor har man ju ofta vatten en längre tid innan det dricks så det var argumentet för att slänga dem. Det känns dumt att slänga användbara saker men ibland är det faktiskt befogat.

Här är några bra länkar till plastfakta:

• Livsmedelsverket
• Artikel i Sveriges Natur
• Artikel i ETC

Jag kan också rekommendera boken Förgiftad av Rick Smith och Bruce Lourie som jag skrev om här.

Nyårsfirande

Det har blivit juluppehåll på bloggen ett tag nu, men ett sista inlägg för året ska det bli. Temat blir såklart nyårsfirande. Vi ska fira nyår med några vänner och miljötänket finns i bakhuvudet precis som alltid i livet för oss.

Maten är en viktig del på nyråsafton, lite extra festligt och lyxigt är kul. För vår del blir det rådjursfilé med rotfrukter och vi tänker oss små köttportioner, mer som tillbehör. Till efterrätt blir det hemgjord glass gjord på ekologiska råvaror. Förra året valde vi nötkött till huvudrätten, då från Skönero kött som är närproducerat  naturbeteskött, se hemsida här och ett tidigare blogginlägg här. Det går såklart också att välja helt vegetariska rätter om man vill det.

Kläder bryr vi oss inte så mycket om i vår familj så det blir något vi redan har i garderoben. Det spelar ingen roll alls för oss att vi haft plaggen många gånger förr. Men vill man ha något nytt kan man med fördel välja ett begagnat plagg. Finare kläder slits ju inte så mycket, de används sällan så det är miljösmart att byta sådant med varandra på något sätt, antingen direkt eller på Blocket, Tradera eller någon andrahandsbutik.

Sen kommer vi till fyrverkerierna. För vår del räcker det gott att se på de fyrverkerier som andra skjuter upp, behovet av att ha egna finns inte. Egentligen skulle det räcka med några få fyrverkerier per stad för att alla som vill ska kunna titta, för miljön vore det bra om det kunde bli så:

• Enligt Naturskyddsföreningen 2012 innehåller sex av åtta fyrverkeripjäser det livsfarliga ämnet hexaklorbensen. Forskning visar att hexaklorbensen bland annat kan orsaka cancer, skador i hjärnan samt störa hormonbalansen.
• Enligt tidningen Illustrerad Vetenskap (länk till artikeln här)innehåller röken inga gaser som skadar ozonlagret, men den kan innehålla en del kemiska föreningar av natrium, barium, koppar, aluminium, titan och strontium. Även tungmetallerna bly, kvicksilver och kadmium används i fyrverkeripjäser för att färgsätta fyrverkeriet. Enligt tidningen orsakade fyrverkerierna vid Vattenfestivalen ett nedfall på ca 1 procent av det årliga nedfallet av tungmetaller, vilket de inte tycker är så mycket, men jag kan tycka att om det är en procent som går att undvika så ska man göra det.
• Kemikalieinspektionen analyserade fyrverkeripjäser 2010, bl a undersöktes förekonsten av tungmetaller. Analysresultatet visar att sex av de undersöta pjäserna innehöll HCB och alla åtta innehöll en eller flera av tungmetallerna bly, kvicksilver, kadmium och krom.

Ett bra alternativ till fyrverkerier är Khom Loy-ballonger men välj så fall en sort som är helt biologisk nedbrytbar. Vissa sorter har ståltråd i konstruktionen och de kan bli farliga för djur när de blir liggande ute i naturen. Nu finns sorter som i stället för ståltråd har bambu.

Gott nytt år!

 

 

Förgiftad

Nu har jag läst boken "Förgiftad - om kemikalierna i vardagen och det dolda hotet mot vår hälsa" av Rick Smith och Bruce Lourie.

Den utgår från förhållandena i Canada (författarna är därifrån) men det allra mesta gäller även för oss. Boken går igenom ett antal områden i vardagen som möbler, leksaker, hygienprodukter förpackningar och köksredskap och de gifter de innehåller som bisfenol A, ftalater, perfluorkolväten, kvicksilver och triklosan. Författarna gör ett antal försök där de utsätter sig medvetet för ett i taget av dessa ämnen genom att förändra sina vanor (inom det normala för vanliga människor) och sedan mäta mängden av gifterna i blod och urin. Resultatet är många gånger skrämmande.

Det som är positvt är att det inte bara är lätt att öka halterna av gifter i kroppen. Genom att ändra sina vanor kan man också minska halterna ganska snabbt, även om man aldrig får bort dem helt eftersom vi får en "bakgrundsdos" från allting omkring oss som är svår att undvika. I boken ges ett antal råd för att undvika stora doser av gifterna. Här är några av dem:

• Undvik hygienprodukter med kraftiga konstgjorda dofter.
• Undvik PVC-plast
• Undvik köksredskap och stekkärl med non-stickbeläggning. Använd gjutjärn, glas, trä, rostfritt.
• Damma och dammsug ofta, i dammet samlas gifter från bl a möbler.
• Ät färre stora fiskar och fler midre fiskar.
• Undvik antibakteriella produkter och innehåller triclosan.
• Undvik produkter som innehåller nanosilver.
• Använd inte kemiska bekämpningsmedel i trrädgården.
• Välj färsk och fryst mat och mat i glasburkar framför mat i konservburkar.
• Undvik att stoppa plastförpackningar i mikrovågsugnen.
• Värm inte vatten i nappflaskor av plast, värm vattnet separat och häll sen i flaskan. Släng repiga flaskor.

Bra informastion finns även på Livsmedelsverkets och Kemikalieinspektionens hemsidor.

Jag kan verkligen rekommendera boken, den är en väckarklocka.

Om solkräm

Jag är ingen soldyrkare, är helst i skuggan, men ibland blir det ju så att jag är länge i solen mitt på dagen, t ex när jag cyklar hem från jobbet. Då är det bra med solskydd i någon form, i synnerhet om man har känslig hud som jag. Jag har varit skeptisk till solkrämer, de innehåller väldigt mycket skumma ingredienser men nu har jag hittat en som verkar betydligt trevligare, nämligen EcoCosmetics. Den är ekologisk (eco-certcertifierad), den har enbart fysikaliskt skydd och den innehåller inga nanopartiklar. Den finns med olika solskyddsfaktor.

Företaget skriver såhär om den på sin hemsida:

CO2 neutral produktion

Omedelbart skydd

Enbart fysikaliskt filter: 100% naturligt ursprung

Ingredienser av naturligt ursprung

Vattenfast

Vegan

Utan syntetiska färger, parfymer eller konserveringsmedel

Innehåller inte PEG, SLS eller parabener

Innehåller inte petroleum, paraffiner eller silikonderivat

Ingen nanoteknik

Inga genetiskt modifierade ingredienser

Ej testad på djur (varken slutprodukt eller råvaror)

Rekommenderas för barn

Jag tillverkar mycket av mina hudkrämer och andra hygienprodukter själv så jag kan berätta att PEG, SLS, parabener, petroleum, paraffiner och silikonderivat är kemikalier man är glad om man slipper smörja in sig med. Sen är jag glad om jag kan handla produkter från ett företag som satsar på andra viktiga värden som CO2-neutral produktion och att inte testa på djur.

Krämen köpte jag från Vitaminvaruhuset på nätet, fraktfritt. Priset kändes helt ok.

En solkräm ska ha bra skydd för både UVA och UVB-strålning. För en förklaring på vad UVA och UVB innebär, se Strålskyddsmyndighetens sida här.  En solkräm med fysikaliska filter innehåller något ämne, t.ex. titandioxid, som består av små partiklar som reflekterar bort UV-strålningen från huden. Om det är nanopartiklar innebär det att titandioxiden (eller annat ämne) är så finfördelat att partikalrna är så små att de kan tränga in genom huden. Vad de kan orsaka inne i kroppen är det väl ingen som säkert vet. I kemiska filter däremot absorberar molekylerna UV-strålningen och omvandlar denna till oskadlig strålning, dvs. det sker en kemisk reaktion.  På Läkemedelsverket kan man läsa mer utförligt om det här, se här.

I Ny Teknik finns en artikel, kan läsas här, där Kemisk-tekniska leverantörförbundet intygar att solkrämer med nanopartiklar är beprövade och ofarliga men av någon anledning tycker jag de känns väldigt partiska... Jag tänker i alla fall ta det säkra före det osäkra och använda solkräm utan nanopartiklar. Och såklart en med fysikaliskt skydd, jag tycker ämnena kan hålla sig utanpå huden.

Friluftsjackor kan vara giftspridare - välj med omsorg

Jag och många med mig tycker om att vara ute i naturen året runt. Man kanske dessutom cyklar till jobbet i ur och skur. Då behövs en bra jacka som tål ett rejält regn men fortfarande funkar bra som vanlig jacka i bättre väder, den behöver kunna andas och vara behaglig att ha på sig. Idag finns en massa material som uppfyller de här kraven, ett av dem är Gore-tex. Jätteskönt och praktiskt men läser man på lite visar det sig att de innehåller en massa otäcka ämnen.

Gore-tex och de flesta liknande material i friluftsjackorna, skaljackorna, regnjackorna som hänger i butikerna innehåller perflourerade ämnen. Det är ämnen som inte verkar brytas ner alls i naturen och halterna bara ökar, i människor, djur och natur. De lagras i kroppen och kan påverka bl a immunsustemet, levern och hormonsystemet.

Naturskyddsföreningens medlemstidning "Sveriges Natur" hade i början på året en artikel om friluftsjackor, där det också finns en tabell över de vanligaste materialen och vad de innehåller. Där finns också exempel på några bättre material. Artikeln kan läsas här.

Nu börjar det dyka upp en del alternativa material som inte innehåller perflourerade ämnen. Fjällräven har ett material som kallas Eco-shell som är gjort i återvunnen och återvinningsbar polyester och som är vattentätt, vindtätt och ventilerande, läs mer om materialet här. Det verkar riktigt genomtänkt.

Bild lånad från Fjällrävens hemsida

H&M har dessutom sedan årsskiftet enbart fluorfria material i sina kläder.

Själv har jag en jacka, minst 5 år gammal vid det här laget, som fungerar bra i alla väder och den innehåller säkert olämpliga ämnen. I nuläget känns det ändå bäst att behålla och slita ut jackan och sedan när den behöver ersättas köpa en jacka utifrån de kunskaper jag har nu. Det är ju dumt ur miljösynpunkt att slänga fungerande kläder som redan finns i omlopp.

Det kan tänkas att man får hoppa över de billigaste jackorna om man ska ha en av ett miljövänligt material men om man tänker på att jackan förmodligen också är av bra kvalitet och att den säkert håller i många år och man dessutom kan ha den i princip året runt så blir ändå priset inte så högt. Det är bättre att satsa på en riktigt bra miljövänlig jacka som duger till det mesta än flera billiga dåliga och miljö-ovänliga.

Vinterjackor och andra kläder

Ibland tänker jag på hur länge jag har haft min vinterjacka. Den är nog ungefär 10 år gammal. Jag trivs fortfarande bra med jackan och den är inte ens sliten. Min gamla vinterjacka är minst 20 år, den har jag numera bara hemma men den utsätts för ganska tuffa påfrestningar i form av diverse trädgårdsarbete, men den är hel fortfarande. I det perspektivet har jag svårt att förstå hur affärerna kan sälja alla dessa jackor som de har hängandes. Om alla i hela stan köpte en ny jacka varje år så kanske...

Klädkonsumtionen i Sverige har ökat med 40% mellan 2000-2009 och nu köper en genomsnittssvensk ca 15 kg kläder per år. Har vi egentligen behov av ala dessa kläder? Knappast, det är förmodligen mest nöjet att shoppa som driver folk att handla, inte något behov av nya kläder.

Det går åt 7000 liter vatten vid tillverkningen av en bomulls-t-shirt. För ett par jeans går det åt 10000 liter vatten och ett halvt kg kemikalier. Dessutom tillverkas mycket av de kläder vi köper i länder med dåliga arbestförhållanden, och mycket av kemikalierna som används släpps orenade rakt ut i naturen. Det här är fakta som åtminstone jag blir skrämd när jag läser, köplusten avtar ganska fort.

För en ekologiskt hållbar livsstil behöver vi dra ner på vår konsumtion av prylar rent allmänt. Svensken lever som om det fanns 3 jordklot men vi har ju som bekant bara ett. Kläder är ett område där det är ganska enkelt att dra ner på onödig konsumtion. Kolla på vinterjackan, går den verkligen inte att ha en vinter till? Och kanske behövs inte ytterligare en tröja. När ett behov av ett nytt plagg faktiskt finns, titta på Tradera och i secondhandbutiker. Eller varför inte arrangera eller besöka en klädbytardag. T ex anordnar Naturskyddsföreningen klädbytardagar på flera håll i landet den 20:e april, se här. Det finns också en hel del andra klädbytardagar, en del finns listade här.

Ett annat tips för att undvika onödiga klädinköp är att hitta på något annat som är kul på ledga dagar istället för att gå i affärer och köpcentra. Umgås med vänner, gå på bio eller teater, spela spel, gå ut i naturen, utöva någon sport eller något annat som ger en kick av välbefinnande.