torsdag 25 juli 2013

Att torka mat

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så har jag torkat egen friluftsmat inför årets vandringssemester. Det är andra året jag försöker mig på det och i år blev resultatet bättre än förra gången.

Det finns egentligen två skäl till att jag torkar själv istället för att köpa: pris och kvalitet. Priset på köpt frystorkad friluftsmat är jättehögt, den hemtorkade blir samma pris på som övrig hemlagad mat. När det gäller kvalitet så kan jag välja samma råvaror som jag har i all mat hemma, dvs svenskt kött från djur som levt ett gott liv och ekologiska grönsaker, korn, ris och pasta.

Maten krymper ordentligt vid torkning så bli inte förvånad. Vi följde samma portionsstorlek som hemma (i vikt otorkad olagad mat) och det blev lagom. Räknat på vad vi äter en dag då vi är fysiskt aktiva förstås.

Grönsaker torkas på bakplåtspapper i ugnen på 50 grader, över natten brukar vara lagom. Kolla så att det är torrt, torka längre vid behov. Frysta gröna ärter och majskorn och även hackad lök och purjolök och tunt skivade morötter kokar jag inte först utan torkar direkt som de är. Broccoli får koka och rinna av ordentligt och sedan delas i små bitar. Jag brukar inte krydda grönsakerna men det går såklart att göra om man vill, i synnerhet behövs det om man inte tänker ha något kött i måltiden (jag kryddar bara köttet).

För kött gäller att det är bäst att välja magert kött, t ex kycklingfiléer eller magert nöt- eller fläskkött. Skär i så tunna, små strimlor som möjligt. Färs ger allra bäst resultat, vi torkade nötfärs i år, magert och bra. Krydda färsen/finfördelade köttet rejält med valfria kryddor (snåla inte!) och låt stå i kylen över natten. I år kryddade jag t ex en sats färs med tacokrydda, det blev riktigt gott, nästan som hemma. Stek sedan UTAN FETT i stekpanna så att det blir helt genomstekt. Har man riktigt låg värme, framförallt i början, fungerar det utan att bränna fast. Dock kan det bli mer kokt än stekt men det är helt ok, det viktiga är att det blir genomlagat. När det är färdigt brukar jag lägga det på hushållspapper så att ev. fett från köttet sugs upp. Lägg sedan på bakplåtspapper och torka i ugn på 70 grader, även här brukar 10-12 timmar oftast räcka.

Ett tips är att lägga något mellan ugnsluckan och ugnen så att det blir en liten glipa, fukten kan då komma ut och torkningen går snabbare. Kör också ugnen på varmluftsläge eller annat torkläge med fläkt om den möjligheten finns.

Lägg den torkade helt avsvalnade maten i plastpåsar eller burkar med lock. Kött kan man frysa om det ska lagras länge, det kan härskna med tiden annars.

När maten ska ätas, välj de sorter som ska vara med i måltiden och lägg i vatten och koka i ca 10-20 min. Köttbitar tar längre tid än färs, grönsaker går ännu snabbare. Vi brukar låta kött koka lika länge som det tar för ris/pasta/korn att koka, och lägger i grönsakerna efter ca halva tiden.

Vi häller ofta i mjölkpulver i vattnet när maten börjar bli klar, det blir då en lite matigare sås. Ungefär 1-2 matskedar för två personer tror jag vi tog. Man kan också krydda om man har extra kryddor med sig.

När jag torkade mat i början på sommaren tänkte jag förstås inte på att jag ville blogga om det så det blev tyvärr inget fotograferat. Det är väl något man lär sig när man bloggat länge kan jag tänka mig, att ta mycket kort på det man gör. Här är i alla fall en bild på en omgång torkad kycklingfilé som blev kvar efter semestern.

torsdag 18 juli 2013

Semesterbetraktelser från Norge

Jag har tillbringat en semestervecka i Norge, mestadels i fjälltrakter inte så lång från Stavanger. Vi tog oss dit och hem med bil och tillbringade veckan mest med att vandra men har ju även hunnit se en hel del från bilfönstret.

Det första att tänka på är att det finns en så fantastisk och annorlunda natur på bara en dags bilavstånd hemifrån (eller för all del annat färdmedel om man hellre önskar det). Varför åka till andra sidan klotet på semester när Norge finns? Det känns som om det är ett lite bortglömt turistmål. För miljöns skull bör vi välja att semestra på nära håll. Såklart blir det bäst ur miljösynpunkt att hålla sig runt hemorten men vill man någon gång göra en lite längre resa kan Norge vara ett bra alternativ. I Norge finns fjälltrakter längre söderut än i Sverige så man kan tjäna sträcka på att åka till Norge istället för Sverige.

 






Visst är Norge lite dyrare än Sverige men vi hade med oss mycket mat hemifrån (egenhändigt torkad, det ska jag skriva om en annan gång). Vi valde också billigt boende i campingstugor på campingplatser, helt ok standard och pris oavsett om de hade egen dusch, toa och kök eller om man fick nyttja campingens gemensamma.

En annan sak att notera var att det överallt gick får! Bredvid vägarna, ibland till och med på vägarna. En tidig morgon låg de i små grupper och sov mitt på vägen.




I fjällområdena går de och betar överallt, vissa får har bjällra runt halsen och hörs lång väg. Extremfallet var tre får utplacerade på en liten grässluttning i en fjord, utan landkontakt med något annat. De hade kommit dit med båt.

Fårägare går upp till fjällområdena med fåren på våren/försommaren och hämtar ner dem på hösten. De sköter sig själva, äter och växer. Marken är karg så den duger inte till annat än bete. Men det är fantastiskt att norrmännen förstår poängen med att utnyttja marken! Det blir ju "gratis" kött så att säga. Jag kan inte låta bli att tänka på Sverige, vi har om inte annat fjällområden där vi skulle kunna ha djur gåendes på samma vis. Kanske även i skogar på och på olika typer av hagmark. Jag är inte så insatt i rovdjursproblematiken i olika typer av områden i länderna dock.

I Sverige får man mest höra att "det inte är lönsamt" när man får en idé om hur man kan leva lite mer miljö- eller resurssmart, men om man sätter in det i perspektivet att vi behöver utnyttja den mark vi har på bästa sätt så är frigående får en riktigt bra lösning på mark som inte är odlingsbar.

onsdag 3 juli 2013

Tips för jordgubbsodling

Jag har haft  jordgubbsplantor i ganska många år, i större eller mindre mängd. Många år gick det dåligt, framförallt för att jag aldrig vann kriget mot ogräset. Numera odlar jag dem i pallkragar, det är mycket bättre. Betydligt mindre ogräs, plantorna växer tätt särskilt efter ett par år då det förtätats ordentligt i lådorna och ogräset får då mindre möjlighet att överleva. Förra året fick jag riktigt bra skörd!

I höstas grävde jag om några av lådorna så de ger inte lika mycket i år, många av plantorna jag flyttade över efter ogräsrensning tog sig inte. Men jag är inte orolig, nästa år har de säkert växt till sig.

I år har fåglar (skator mest tror jag) varit på bären. Nu testar jag att ha fiberduk en bit över lådorna, jag vill ju att bina fortfarande ska komma fram till blommorna så det går ju inte att ha fiberduken på vanligt vis. Det verkar fungera, åtminstone så länge det inte blåser för hårt. Det skulle fungera ännu bättre med en tjockare duk som håller bättre för vinden.

tisdag 2 juli 2013

Mer sommarläsning - Jorden vi äter


Under senaste veckan, en semestervecka, har jag läst den här boken: Jorden vi äter - Årets bok 2013 från Naturskyddsföreningen. Författarna Ann-Helen Meyer von Bremen och Gunnar Rundgren har rest runt i världen och besökt jordbrukare, boskapsuppfödare m fl i Zambia, Indien, Brasilien, Sverige och USA och i boken får varje besökt land ett eget kapitel. Bland de besökta finns både småbönder och storbönder, både de som driver ekologiskt jordbruk och de som driver konventionellt jordbruk. Det ger en ganska bra bild av matsituationen i världen, i alla fall förstår man att det verkligen inte är svart eller vitt. Det är så olika förutsättningar i olika länder, vilka grödor som passar att odla eller om det till och med är bättre att föda upp boskap på marken om den är för mager för att odla upp med andra grödor. Till exempel är det tydligen så att det i västvärlden kan vara så att ekologisk odling ger lägre avkastning medan det kan vara tvärtom i fattiga länder. När de lär sig att variera mellan olika grödor och även blanda med djurhållning på markerna ger det större skördar än när de ensidigt odlade en gröda.

Det som skrämmer allra mest är hur pengar styr hela tiden, det odlas det som för tillfället ger mest betalt, inte vad som skulle passa bäst på marken ur ett kretsloppsperspektiv. Om man tjänar några enstaka kronor på att bespruta mer eller köpa genmodifierat utsäde så gör man det. Det är inte jordens, ekosystemens eller djurens bästa man tänker på utan pengar, pengar, pengar. Odlingsbar mark ligger i träda för att det inte lönar sig att odla upp den, i Sverige rör det sig om ca 800 000 hektar enligt Jordbruksverket. Det är också skrämmande hur stora företag styr. T ex säljer företag som Monsanto både ogräsmedlet Roundup och utsäde som är motståndskraftigt mot medlet, bönderna blir helt i klorna på företaget.

Det är inte så att det produceras för lite mat i världen, den skulle räcka även till en växande befolkning om vi fördelar den rätt.

"Att producera mat för en växande befolkning på ett mer ekologiskt sätt är fullt möjligt. Det är  inte jordbruksteknik utan politisk vilja som begränsar. Vilken mat, vilket lantbruk och vilken jord vill du se i framtiden?"

Kanske kan det här vara en bok att läsa i hängmattan i sommar? Jag kan i alla fall rekommendera den. Själv lånade jag den på biblioteket men den kan också beställas här.

Trevlig sommarläsning!