Myggbett

Myggbett hör till sommaren, särskilt om man som jag är mycket ute. Ogräsrensning ägnar jag mig ofta åt på kvällen när det inte är så varmt längre, då blir jag utsatt för mycket mygg.

Jag har hittat ett bra medel att ta på kliande myggbett, nämligen aloegelé, säljs på Biologica. Den inehåller inga konstigheter, naturliga miljövänliga ingredienser och den är förvånansvärt effektiv. Kan verkligen rekommenderas.

Aloe vera som den innehåller är lugnande och fungerar även på andra hudirritationer. Aloegelén innehåller konserveringsmedel (phenoxyglycerin). Det är godkänt för Bra Miljöval så jag har accepterat att ha det i produkter jag använder, både köpta och de jag själv tillverkar. Om man är intresserad kan man förmodligen blanda till något liknande själv, ingredienser till egna hudvårdsprodukter kan hittas på Crearome. Jag har inte försökt ännu men när den här flaskan är slut ska jag försöka mig på det. Det blir billigare och det går då att göra små satser ofta och skippa konserveringsmedlet.

Förgiftad

Nu har jag läst boken "Förgiftad - om kemikalierna i vardagen och det dolda hotet mot vår hälsa" av Rick Smith och Bruce Lourie.

Den utgår från förhållandena i Canada (författarna är därifrån) men det allra mesta gäller även för oss. Boken går igenom ett antal områden i vardagen som möbler, leksaker, hygienprodukter förpackningar och köksredskap och de gifter de innehåller som bisfenol A, ftalater, perfluorkolväten, kvicksilver och triklosan. Författarna gör ett antal försök där de utsätter sig medvetet för ett i taget av dessa ämnen genom att förändra sina vanor (inom det normala för vanliga människor) och sedan mäta mängden av gifterna i blod och urin. Resultatet är många gånger skrämmande.

Det som är positvt är att det inte bara är lätt att öka halterna av gifter i kroppen. Genom att ändra sina vanor kan man också minska halterna ganska snabbt, även om man aldrig får bort dem helt eftersom vi får en "bakgrundsdos" från allting omkring oss som är svår att undvika. I boken ges ett antal råd för att undvika stora doser av gifterna. Här är några av dem:

• Undvik hygienprodukter med kraftiga konstgjorda dofter.
• Undvik PVC-plast
• Undvik köksredskap och stekkärl med non-stickbeläggning. Använd gjutjärn, glas, trä, rostfritt.
• Damma och dammsug ofta, i dammet samlas gifter från bl a möbler.
• Ät färre stora fiskar och fler midre fiskar.
• Undvik antibakteriella produkter och innehåller triclosan.
• Undvik produkter som innehåller nanosilver.
• Använd inte kemiska bekämpningsmedel i trrädgården.
• Välj färsk och fryst mat och mat i glasburkar framför mat i konservburkar.
• Undvik att stoppa plastförpackningar i mikrovågsugnen.
• Värm inte vatten i nappflaskor av plast, värm vattnet separat och häll sen i flaskan. Släng repiga flaskor.

Bra informastion finns även på Livsmedelsverkets och Kemikalieinspektionens hemsidor.

Jag kan verkligen rekommendera boken, den är en väckarklocka.

Cykla i regn - bra skoskydd

Som jag skrev i ett tidigare inlägg (kan läsas här) så cyklar jag på elcykel till och från jobbet så ofta jag kan, det brukar bli de flesta dagarna i veckan så här års. Det är ofrånkomligt att det ibland regnar när jag ska hem, som i fredags t ex, då regnade det ganska mycket. Regnställ har jag sedan länge, ett som fungerar även i riktigt ösregn men för skorna har det varit värre. Jag har mer eller mindre förstört 2 par skor i regnväder, de har blivit helt genomblöta av smutsigt vatten från vägen och blev efter torkning hårda och konstiga. Det är ju inte så kul, och inte heller så kul att cykla till stan och klampa in på jobbet i gummistövlar.

I höstas började jag leta efter några vettiga soskydd, jag tänkte att det måste väl ändå finnas. Det jag hittade (i cykelbutiker) var jättedyrt. På Biltema hittade jag ett par av samma modell som de som säljs i cykelaffärer men de passade jättedåligt, alldeles för långa men samtidigt för smala för en sko av typ jympasko. Det slutade med att jag lämnade tillbaks dem efter en gångs användning och de godtog förklaringen till varför jag inte ville ha dem.

Till slut, precis när cykelsäsongen var slut, hittade jag ett par som var precis vad jag ville ha: "boots in a bag", De kostade bara 245 kr med fri frakt från internetbutiken. Företaget hette "bootsinabag" (www.bootsinabag.se) men nu när jag skulle länka till det fanns inte sidan. Jättesynd om de försvunnit för gott, produkten var suverän. Kanske är sidan tillfälligt nere, jag vet inte.

De ser i alla fall ut så här:

 

De är heltäta och väldigt smidiga att ta på. Man sätter in tån i en liten ficka, sen är det kardborrreband på vaden. Man kan ha dem antingen utanpå eller innanför regnbyxorna. Storleken är ganska flexibel, jag har för mig det fanns 3 olika. Hopvikta blir de små och väger inte mycket.

Första gånge jag provade dem var alltså i fredags och jag kom hem torrskodd efter 1,5 mil i ösregn. Godkänt helt klart!

Nu är det ju fånigt att göra reklam för en produkt som kanske inte finns att få tag i men kanske kan man hitta liknande någon annanstans. Dessutom kanske inte alla vet att man kan köpa regnskydd för skorna. Blöta skor är trist, förstörda skor är dåligt både för miljön och plånboken.

En rolig elräkning

Som jag skrev om i ett tidigare inlägg (här) så har vi installerat solceller på taket. Under vintern har vi haft något lägre elräkningar än normalt men det var först i april som vi märkte verklig skillnad. I april blev vår nettoförbrukning 40 kWh, normalt förbrukar vi runt 1300 kWh en månad som april. Med andra ord gav solcellerna nästan all vår förbrukning. Kul! I maj blev det ännu roligare, då genererade solcellerna för första gången mer än vi förbrukade, 99 kWh plus närmare bestämt. Den elen har vi alltså sålt.

Ingen har någonsin kunnat svara oss på frågan vad som händer när vi genererar mer el än vi förbrukar: vilken period räknar de på, får vi betalt för överkottselen eller kvittas den mot annat på räkningen som abonnemangsavgift och sopor, elelr kvittas den mot den el vi förbrukar under vintermånaderna? Vi har fått olika svar beroende på vem vi frågat. Men nu när det inträffat så vet vi till slut vad som händer. Observera att detta är hur det fiungerar med vår nätägare (Tekniska Verken), det kan säkert vara annorlunda på andra ställen.

Elen räknas per kalendermånad, de kollar om det blir plus eller minus vid månadens slut. Om vi genererat ett överskott får vi 50 + 3,9  = 53,9 öre per kWh betalt för den elen. Det kommer som en minuspost på räkningen helt enkelt, snyggt specat hur mycket vi sålt. Förbrukad el står som noll på räkningen. Det enda vi kan tycka är dumt är att det är ganska dåligt betalt för elen vi säljer jämfört med elen vi köper så det hade varit mer lönsamt att få kvitta överskottet mot förbrukad el de månader vi inte genererar ett överskott, dvs att man ser det över hela året. Men nu vet vi i alla fall till slut vad som gäller. Och visst känns det bra att vara elproducent på det här sättet, det enda som händer för att få el är ju att solen skiner på vårt tak.

Skrivare och att fylla bläckpatroner

Det här med datorskrivare är inte riktigt klokt. Det är så dyrt att köpa nya bläckpatroner så att om man har en billig skrivare så är det billigare att köpa en ny skrivare än nya bläckpatroner när bläcket är slut. Vilket fruktansvärt slöseri med resurser! Även att byta hela bläckpatronerna är ju slöseri, varför är de inte enkelt påfyllningsbara med bläck istället?

Vi har en skrivare med många år på nacken vid det här laget (Canon Pixma ip4000). Till den har vi köpt en ny uppsättning bläckpatroner förutom de som fanns med från början. Sen har vi köpt bläck på flaska och fyllt på. Det finns en uppsättning i skrivaren och en i reserv, nypåfylld. När någon färg tar slut är det bara att byta patronen och sen vid tillfälle fylla upp den tomma.

Det är lite pyssel att fylla men det fungerar att göra själv, i alla fall för oss. Det här med färgpatroner funkar lite olika för olika skrivare beroende på märke och ålder. Skrivare som är lite nyare än vår har ett chip som räknar ut att patronen är tom och slutar skriva ut, det lär finnas sätt att komma förbi det också men det har inte varit aktuellt för oss ännu. Ännu en superidiotisk så kallad finess utan något som helst miljötänk bakom.

Bläcket köper vi från Digiview, hemsidan är lite gammal men sist vi handlade så var de igång. Nyligen har en butik i stan öppnat också, dock inte lika billig. Varning för bläck från Cheapink och Inkclub, det är "bara vatten" som mannen uttryckte det. Man bör handla från en affär som säljer bläck anpassat för varje sorts skrivare, universalbläck fungerar dåligt.

Såhär går det till att fylla våra bläckpatroner:

Det här är vad som behövs: patronerna, färg, limpistol, kanyler och färgspruta. Allt utom limpistolen ingick när vi köpte färg första gången.

I varje patron borrar man ett litet hål lagom stort för kanylen. Sen är det bara att fylla sprutan med färg och fylla genom hålet. På bilden nedan sitter originalkorken på patronen kvar (orange i botten), den behövs för annars rinner färgen ut. Normalt slänger man den när man köper en ny patron.

Limma igen hålet med limpistol. Går även med tejp.

 

 

 

Färdigt!

 

Det här är ett typist exempel när miljö och ekonomi går hand i hand. Skrivaren och patronerna får maximal livslängd och ekonomiskt har vi tjänat många tusen jämfört med att köpa originalpatroner hela tiden (alternativt nya skrivare).

 

Trött tröttare tröttast - på utländsk mjölk

Idag skulle mannen handla vispgrädde. I vanliga fall handlar oftast jag och jag har lärt mig den hårda vägen att man måste läsa all finstilt text på alla förpackningar man köper om man ska lyckas undvika utländsk mjölk eller för all del utländsk köttråvara i produkterna man köper. Dessutom är det inte säkert att det står även om man läser. Mannen är inte lika inkörd på det här, han hade hört att Coop numera har ett eget (svenskt) mejeri och tog för givet att alla deras mjölkprodukter därmed var gjorda på mjölk därifrån. Väl hemma såg vi att så var det inte alls, grädden produceras i Tyskland! Varifrån själva mjölken kommer står inte men man kan nog anta att den knappast är svensk.

Jag blir så trött, så oändligt trött. Just det här att det inte står varifrån mjölken kommer, man får ringa och kolla med Arla/Coop/Ica/... för att säkert få veta. Sen ändras sortimentent och ibland börjar produkter som förut haft svensk råvara att produceras på importerad råvara. Det är sannerligen inte lätt att vara medveten konsument, man måste ha oändligt med tid och oändligt med tålamod. Man har sällan massor med tid då maten ska inhandlas.

Jag skulle vilja att det snarast infördes en lag på att råvarans land måste finnas tydligt i klartext på alla produkter som säljs, framförallt inom mejerivaror och kött/chark. Man ska inte behöva fråga personalen eller ringa tillverkaren. Ännu bättre vore om man tydligt flaggade ut ursprungslandet på hyllorna, t ex med svenska flaggor på produkter med enbart svensk råvara, ungefär som en del butiker har grön hyllmärkning för de ekologiska produkterna. Då skulle man snabbt få koll på vilka produkter som är intressanta.

Downshifting - om att aldrig hoppa in i ekorrhjulet

Jag är en downshiftare. Ett antal medvetna val i livet gjorde mig till det långt innan begreppet downshifting ens var allmänt känt. Nu på senare år när det skrivs om downshifting inser jag att det är precis så som jag tänkt hela tiden. För mig har det inte behövts något namn på det, jag har bara velat följa det jag tyckt kännts rätt och struntat i att det avviker från huvudfåran i samhället.

Begreppet downshifting innebär i korthet att man frivilligt väljer kortare arbetstid (och därmed mindre pengar) för att kunna få tid till mer än bara jobbet: för familj, vänner, fritidsintressen, och att man minskar stressen och mår bättre. Man får bättre balans mellan olika delar i livet.

Två personer som skriver och forskar om det här är Jörgen Larsson och Christer Sanne. Jörgen Larsson har en hemsida, Tidsverkstaden, där en del finns att läsa och han har även skrivit en läsvärd bok, Rik på riktigt - en värdefull vardag är möjlig, länk till boken här. Kan rekommenderas!

Christer Sanne är f d forskare och gav i höstas ut en rapport som publicerats av Naturvårdsverket. Rapporten heter "Hur kan vi leva hållbart 2030" och handlar om mycket mer är bara downshifting men han menar att minskad arbetstid för var och en som jobbar är en av pusselbitarna, rapporten finns att ladda hem här.

För mig började det när första barnet föddes. Jag ville inte jobba bort hela hans uppväxt och lämna honom till andra på dagarna. Det blev en lösning med deltid för både mig och mannen. Sen kom syskon och vi fortsatte på den linjen. Till slut kom dagen då yngsta barnet passerade den magiska 8 -årsgränsen (gränsen då man inte längre har rätt till att korta sin arbetstid) och vi antingen fick gå upp i heltid eller ta en diskussion med arbetsgivaren. Båda valde det senare och ingen av oss har jobbat heltid sen dess.

Det har så många fördelar att jobba deltid. Jag hinner med mina barn, både när de var mindre och krävde mer tid och nu när de är större. Jag hinner ha fritidsintressen och föreningsengagemang. Nu håller jag på mycket med grönsaksodling och det är så skönt att hinna ägna mig åt det utan så mycket stress, det finns ett antal timmar kvarpå dagen när jag kommer hem. Jag mår definitivt bättre än jag skulle gjort om allt skulle pressats in efter en heltidsarbetsdag.

Sen mår miljön bättre och det är jätteviktigt! Jobbar man deltid ligger man på en lägre nivå av konsumtion. Eftersom vi jobbar mindre har vi ju också mer tid till att göra saker själva istället för att köpa varor och tjänster till allt vi behöver så jag kan tycka att det jämnar ut sig ganska bra. Vi hinner lappa och laga saker, vi hinner odla en del av vår mat, vi hinner laga mat från grunden, vi hinner låta bilen stå och cykla till jobbet även att det tar längre tid.  Så att jobba deltid är ett av mina steg mot en hållbar livvsstil, det gör det möjligt helt enkelt.