Boktips - Saltad nota

Såhär till jul kan det passa med ett tips på en intressant bok. Jag har just läst Saltad nota av Mats-Eric Nilsson, som också skrivit Den hemlige kocken, Äkta vara och Döden i grytan. Jag är ju väldigt intresserad av vad jag äter både hemma och borta så den här boken gav mig mycket intressant och ibland skrämmande information. Däremot har jag inte längre någon större lust att gå ut och äta....

Den här boken handlar om matfusket på restauranger. Det vi får på tallriken är definitivt inte det vi tror att vi får. Krögarna tar genvägar med hel- och halvfabrikat som säljs som "hembakat" och "hemlagat". Såser som vi tror har tillagats på restaurangen kan vara en sås köpt i 10-liters plasthinkar eller en pulversås full med E-ämnen som bara blandats ut med vatten. Beställer vi kyckling kommer den ofta från kycklingfabriker i Thailand där djuren haft det många gånger sämre än vad svensk industrikyckling har. Dessutom kan den enligt ett av bokens exempel vara utblandand med upp till 19 % vatten  samt 8 olika smakförstärkare och mättat fett. Brödet är ofta "bake off" och har inte bakats  utan bara gräddats i butiken eller restaurangen. Likadant är det med kakor, degen kommer färdig i rullar som bara  skivas och gräddas på konditoriet. Poängen för krögaren är att det blir billigare att laga mat på industriingredienser än att använda de äkta råvarorna och dessutom lägga tid på tillagning. Några citat ur boken:

"Mycket av köttet kommer stekt och nedfruset. Det behöver bara "bleckas", det vill säga hällas ut i stora metallformar, och sedan värmas upp. Och för att fejka en fin stekyta på exempelvis en köttfärslimpa kan man spreja den med facebrowning så slipper man bryna den på stekbordet."
 
"Samtidigt invaggas gästen ändå i förhoppningen att mat, bröd och kakor har gjorts på traditionella råvaror. Påståendet "Allt är bakat i eget bageri och vi har vår egen konditor" kan mycket väl betyda att brödet är bake off och gjort på mix..."

Boken innehåller också en del restauranghistoria. Ett exempel är historien bakom maten på SJ.s tåg, hur den gått från fina middagar till inplastade mackor fulla med E-ämnen.

En ingrediensguide finns också. Vad ingår i de hel- och halvfabrikat som kan köpas hos restauranggrossisterna, dvs de produkter som vi köper när vi ska äta eller fika ute? För att belysa det finns här en lista över ett antal vanliga produkter och deras innehållsförteckningar. T ex upptar innehållsförteckningen för en arraksboll som löptext nästan en halv boksida!

Ett annat intressant kapitel är en menyguide där författaren presenterar innehållsförteckningar för ett antal vanliga rätter från menyn hos 33 större kedjor som t ex Mc Donalds, O´Learys, IKEA och Subway.

Övrigt som finns i boken är 5 sidor med goda exempel på restauranger som serverar mat av bra kvalitet med äkta råvaror, en E-nummerguide, och 10 tips till en kroggäst.

Jag tycker boken tillför mycket. För att kunna göra medvetna val måste man veta vad man får när man går ut och äter. Som kund tycker jag man borde kunna se på menyerna vad som är "hemtillverkat" och vad som bara är hel och halvfabrikat, och man borde kunna få se innehållsförteckningar om man vill det. Om jag går ut och äter (det händer sällan) så vill jag inte ha mat av sämre kvalitet än den jag äter hemma, det är ju det som oftast är poängen med att gå ut och äta, att få mat tillagad av proffs. Sen händer det väl någon gång att man behöver mat snabbt och går till någon hamburgerkedja men även då vill jag veta vad jag får.

Boktips - Att svära i kyrkan

För ett tag sedan skrev jag om Stellan Tengroths bok Tillväxt till döds, inlägget kan läsas här. Nu har jag läst även hans nästa bok Att svära i kyrkan  - tjugofyra röster om evig tillväxt på en ändlig planet. Initiativet till boken kommer från Steg 3 som är ett nätverk som jobbar för att föra upp problemen med den ekonomiska tillväxten på den politiska agendan.

Boken är upplagd på så sätt att 24 olika personer har skrivit varsitt kapitel om sin syn på tillväxt, ur sitt perspektiv. Som exempel kan nämnas namn som Birger Schlaug, Lars Wilderäng, Christer Sanne, Pär Holmgren, Katarina Bjärvall. Personerna har olika kunskaper och bakgrund och det ger helt olika vinklingar på texterna, de berör t ex kultur, ekonomi, ekologi, etik, klimat.

Det är en intressant bok, mycket också för att den visar är olika vinklar på problemet med oändlig tillväxt. Det är verkligen ett komplext problem som behöver belysas från olika håll.

Jag läser allt jag kommer över av den här sortens böcker. Det är en bra hjälp för att förstå vidden av vårt samhälles problem och det ger också i viss mån idéer på lösningar eller åtminstone alternativa synsätt. Framförallt gör dem mig motiverad att ställa om för egen del och också att försöka engagera mig i organisationer som jobbar för omställning.

Boktips - Tillväxt till döds

En del böcker hinner jag läsa trots mycket att ta hand om i trädgården, nu senast den här boken:

Det är en mycket lättläst och personligt skriven bok om den omöjliga tillväxten i samhället, skriven med glimten i ögat. Den förklarar med olika liknelser och historiska exempel vad tillväxt är och vad som blir problemet med ohämmad tillväxt i ett samhälle. Det finns även beskrivet några olika scenarion för framtiden: Plan A, Plan B och Alternativ C. Sista delen av boken har den hoppingivande rubriken "Visst finns det hopp". Några färdiga lösningar finns det inte i boken, så enkelt är det ju inte. Men första steget är att vi alla förstår vad som är problemet med oändlig tillväxt på en ändlig planet och då är den här boken en bra start.

Det är befriande at läsa sådana här böcker tycker jag. De visar att jag inte är ensam om att tycka att det är något grundläggande fel i hur vi lever idag, över jordens tillgångar. Det finns personer som förstått det här, och som kan skriva en bra bok om det så att alla kan förstå och göra något åt det. En bok alla borde läsa. Även våra kära politiker.

Författaren har även en hemsida: www.tillvaxtreflektera.se

Boktips - Lev mer på mindre

Nu har jag läst ytterligare en bok, nämligen Lev mer på mindre av Maria Österåker, en bok i sann omställningsanda. Det är en personligt skriven bok om hur författaren och hennes familj börjar ställa om sitt liv genom att jobba mindre och bli mer självförsörjande. Tanken är framförallt att få ett rikare liv, men resultatet är också fördelar för miljön.

Boken är en lagom blandning av fakta och personliga resonemang runt många olika ämnen t ex odling, får och höns, matlagning, matförvaring. Den innehåller också många bra recept.

Ett tips ur boken som jag är nyfiken på att prova är att lägga en del av höstens löv i plastsäckar som man gör små hål i och sedan låter ligga ute över vintern. Det ska ge fin jord redan till våren. Funkar det så blir det jord ungefär dubbelt så snabbt som om löven ligger ute i en hög så det är värt att prova, mitt behov av fin jord är jättestort.

En annan idé som jag tog till mig är att bygga en äppelmustpress ungefär som den som finns med i boken, det vore mycket värt att kunna musta sommaräpplena som annars bara hamnar i komposten.

I boken finns många fler tips och tankar att ta till sig men framförallt är den positivt och inspirerande skriven och rolig att läsa.

Författaren har även en blogg med samma namn som boken, se här.

Mer sommarläsning - Jorden vi äter

Under senaste veckan, en semestervecka, har jag läst den här boken: Jorden vi äter - Årets bok 2013 från Naturskyddsföreningen. Författarna Ann-Helen Meyer von Bremen och Gunnar Rundgren har rest runt i världen och besökt jordbrukare, boskapsuppfödare m fl i Zambia, Indien, Brasilien, Sverige och USA och i boken får varje besökt land ett eget kapitel. Bland de besökta finns både småbönder och storbönder, både de som driver ekologiskt jordbruk och de som driver konventionellt jordbruk. Det ger en ganska bra bild av matsituationen i världen, i alla fall förstår man att det verkligen inte är svart eller vitt. Det är så olika förutsättningar i olika länder, vilka grödor som passar att odla eller om det till och med är bättre att föda upp boskap på marken om den är för mager för att odla upp med andra grödor. Till exempel är det tydligen så att det i västvärlden kan vara så att ekologisk odling ger lägre avkastning medan det kan vara tvärtom i fattiga länder. När de lär sig att variera mellan olika grödor och även blanda med djurhållning på markerna ger det större skördar än när de ensidigt odlade en gröda.

Det som skrämmer allra mest är hur pengar styr hela tiden, det odlas det som för tillfället ger mest betalt, inte vad som skulle passa bäst på marken ur ett kretsloppsperspektiv. Om man tjänar några enstaka kronor på att bespruta mer eller köpa genmodifierat utsäde så gör man det. Det är inte jordens, ekosystemens eller djurens bästa man tänker på utan pengar, pengar, pengar. Odlingsbar mark ligger i träda för att det inte lönar sig att odla upp den, i Sverige rör det sig om ca 800 000 hektar enligt Jordbruksverket. Det är också skrämmande hur stora företag styr. T ex säljer företag som Monsanto både ogräsmedlet Roundup och utsäde som är motståndskraftigt mot medlet, bönderna blir helt i klorna på företaget.

Det är inte så att det produceras för lite mat i världen, den skulle räcka även till en växande befolkning om vi fördelar den rätt.

"Att producera mat för en växande befolkning på ett mer ekologiskt sätt är fullt möjligt. Det är  inte jordbruksteknik utan politisk vilja som begränsar. Vilken mat, vilket lantbruk och vilken jord vill du se i framtiden?"

Kanske kan det här vara en bok att läsa i hängmattan i sommar? Jag kan i alla fall rekommendera den. Själv lånade jag den på biblioteket men den kan också beställas här.

Trevlig sommarläsning!

Förgiftad

Nu har jag läst boken "Förgiftad - om kemikalierna i vardagen och det dolda hotet mot vår hälsa" av Rick Smith och Bruce Lourie.

Den utgår från förhållandena i Canada (författarna är därifrån) men det allra mesta gäller även för oss. Boken går igenom ett antal områden i vardagen som möbler, leksaker, hygienprodukter förpackningar och köksredskap och de gifter de innehåller som bisfenol A, ftalater, perfluorkolväten, kvicksilver och triklosan. Författarna gör ett antal försök där de utsätter sig medvetet för ett i taget av dessa ämnen genom att förändra sina vanor (inom det normala för vanliga människor) och sedan mäta mängden av gifterna i blod och urin. Resultatet är många gånger skrämmande.

Det som är positvt är att det inte bara är lätt att öka halterna av gifter i kroppen. Genom att ändra sina vanor kan man också minska halterna ganska snabbt, även om man aldrig får bort dem helt eftersom vi får en "bakgrundsdos" från allting omkring oss som är svår att undvika. I boken ges ett antal råd för att undvika stora doser av gifterna. Här är några av dem:

• Undvik hygienprodukter med kraftiga konstgjorda dofter.
• Undvik PVC-plast
• Undvik köksredskap och stekkärl med non-stickbeläggning. Använd gjutjärn, glas, trä, rostfritt.
• Damma och dammsug ofta, i dammet samlas gifter från bl a möbler.
• Ät färre stora fiskar och fler midre fiskar.
• Undvik antibakteriella produkter och innehåller triclosan.
• Undvik produkter som innehåller nanosilver.
• Använd inte kemiska bekämpningsmedel i trrädgården.
• Välj färsk och fryst mat och mat i glasburkar framför mat i konservburkar.
• Undvik att stoppa plastförpackningar i mikrovågsugnen.
• Värm inte vatten i nappflaskor av plast, värm vattnet separat och häll sen i flaskan. Släng repiga flaskor.

Bra informastion finns även på Livsmedelsverkets och Kemikalieinspektionens hemsidor.

Jag kan verkligen rekommendera boken, den är en väckarklocka.

Rensning av badrumsskåpet

 

Jag har aldrig haft massor av prylar i badrumsskåpet men betydligt mer än jag har nu. För ett par år sen gick jag över till att köpa miljömärkt (främst Svanen eller Bra Miljöval), det blev bland annat en del tvålar och schampon från Änglamark. Det trodde jag var jättefina grejor, snälla mot hud och miljö. Då rensade jag också ut sådant som jag hade börjat tycka var onödigt och som jag ändå aldrig använde ex balsam, smink och nagellack.

Ett tag efter det började en kompis till mig intressera sig för att göra egna tvålar, schampon och hudkrämer och jag hängde på. Jag lärde mig om vad som finns i produkterna man köper och hur man själv tillverkar sådant baserat på naturliga ingedienser (det skriver jag om en annan dag). Det blev också att jag läste Badskumt av Katarina Johansson, hon beskriver på ett roligt och instruktivt sätt vad hygienrodukterna vi använder innehåller. Hon berättar vilka ingredienser man ska försöka undvika och vilka som är bättre val. Det är en väckarklocka, definitivt.

2009 spenderade vi i Sverige 12 miljarder kr på hygienprodukter, en siffra som ökat 60% på 10 år. Behöver vi allt det kan man fråga sig? Jag tvivlar. Det mesta hamnar ute i naturen och hos fiskarna, vad tycker de om alla dessa kemikaler? Och vad tycker våra kroppar?

Några tips:

• En värsting är zinkpyrition som finns i mjällschampo. Kolla gärna innehållsförteckningen och välj ett mjällschampo utan detta ämne. Ämnet är mycket giftigt för vattenlevande organismer.
• Vanliga hårfärger är också riktiga värstingar, både förmänniskor och natur. Det finns dock örtfärger som är betydligt trevligare.
• Fast tvål tillverkas av oljor och fetter och lut. I processen bildas glycerin som är bra på att återfukta huden. Ofta tar tillverkaren bort glycerinet ur tvålen och säljer det för sig till hudkrämstillverkare som blandar in det i sina hudkämer, hudkräm som man behöver köpa till sin hud som torkat ut av en uttorkande tvål. Ett tpis är att istället köpa olivoljetvålar från någon mindre tillverkare.
• Schampon och flytande tvålar innehåller ofta någon av de billiga tensiderna natriumlaurylsulfat (SLS) eller natriumlauryletersulfat (SLES). De är mycket uttorkande för hud och hår och innebär också miljörisker när de kommer ut i naturen. Bättre är att välja produkter med mildare tensider t ex sockertensid (heter något på -glucoside) eller möjligen cocamidopropyl betain.
• Undvik krämer med mineraloljor (heter något med paraffin, petrolatum, petroleum eller liknande). Dessa oljor lägger sig utanpå huden medan vegetabiliska oljor (t ex oliv, raps, mandel, jojoba) går ner i huden. Mineraloljorna belastar dessutom naturen, det är ju fossilbaserade.

Jag har hittat nätbutiken Biologica  som säljer egentillverkade biologiska ekologiska hudvårdsprodukter. Jag har provat en del av deras produkter innan jag började tillverka egna och de är riktigt bra. Olivoljetvålar kan jag också rekommendera, inte alls lika uttorkande som annan tvål. De säljs ofta på julmarkander och liknande, finns även på Söderköpings tvål & hantverksmakeri. Är man mycket torr i huden går det bra att smörja in sig med lite kallpressad olja från matbutiken, t ex mandelolja eller olivolja, istället för hudkräm.

 

För ett tag sen skrev jag om tandkräm, kan läsas här.