torsdag 27 februari 2014

Mer plastrensning

Jag har fortsatt utrensningen av plastredskap i köket. Fokus ligger på sådana prylar som är tillsammas med varm mat. Det här är vad som åkte ut den här gången:




Grejorna ersattes med dessa:


Faktiskt är det inte mycket av ersättningsprylarna som är köpta nu, nya. Antingen har jag hittat begagnade alternativ eller så hade vi dubbelt innan och tycker att vi klarar oss på det som är kvar. Durkslaget (IKEA) köpte jag tidigare för att kunna ångkoka grönsaker. Glassleven hade vi också innan. Stekspaden hittade jag på loppis, den är jättebra! Hålslev hade vi flera så vi klarar oss med den som är kvar. Spagettislev och visp hittade jag inte på loppis så det fick bli nya (IKEA).

Än så länge sysslar jag inte med någon helt hysterisk utrensning. I huvudsak är det dubbletter jag har rensat ut, som här. När det gäller lunchlådor och bunkar har jag framförallt slängt de som började bli slitna, där man ser att de till och med släpper ifrån sig små plastflisor, och ersatt med lådor i glas och rostfritt. 

Det man allmänt kan tänka på tycker jag är att när man handlar något köksredskap (av anledningen att behöver prylen förhoppningsvis), väljer ett bra material som rostfritt eller glas. Det är glädjande att se att det finns många bra alternativ i olika butiker numera, och mer och mer kommer. I lunchrummet på jobbet idag såg jag två personer förutom mej själv som hade lunchlådor i glas. Det är positivt!

onsdag 19 februari 2014

Om ekologisk leverpastej igen

Jag skrev i ett tidigare inlägg om att jag saknade Scans ekologiska leverpastej i min butik, den har varit slut ett tag. Igår mailade jag till Scan och frågade varför och fick idag följande svar:

"Hej, jag vet att det är brist på råvara. Det är inte så många som föder upp ekologiska grisar. Jag vet dessvärre inte när den kommer att finnas i butik igen.

med vänlig hälsning
matforum"

Jag tycker det är tråkigt, jättetråkigt när ekologoska produkter försvinner ur sortimentet, oavsett varför de gör det. Om en butik slutar ta hem en vara kan man ligga på och fråga efter produkten så de märker att det finns en efterfrågan, men när det inte finns hos producenten är det värre. Möjligen kan man köpa svenskt ekologiskt griskött för att visa att det finns efterfrågan, och absolut inte köpa importerat griskött eller charkprodukter gjorda på sådant.

Ironiskt nog var det en insändare i vår dagstidning idag som handlade om just hur svårt det är att vara grisbonde i Sverige. Det är riktigt trist, vi har de bästa djurskyddslagarna i världen så vi borde producera vårt eget kött.

söndag 16 februari 2014

Att renovera en kontorsstol

Sonens skrivborsstol, en vanlig modell i någon form av konstläder, började bli väldigt sliten. Tyget ("lädret") i sitsen och på armstöden var helt utslitet. Eftersom stolen i övrigt var i gott skick var det inte något alternativ för oss att slänga stolen och köpa ny.

Istället gick jag till en tygaffär och köpte nytt liknande tyg. Det luktade starkt och jag frågade om de visste vad det innehöll, sådant som ftalater t ex. Det hade de ingen aning om. Eftersom jag hade bråttom (sonen skulle flytta) så fick jag ta tyget ändå men det skulle varit intressant att vänta de dagar de hade tagit på sig för att kolla upp tygets innehåll. Jag hängde det åtminstone ute över natten för att vädra ur det värsta.

Stolen var en modell med armstöd, ungefär som denna (glömde ta en egen bild innan jag började):



Vi skruvade bort armstöd och ryggstöd. Det räckte med vanliga verktyg som skruvmejslar och skiftnyckel. En lagom stor bit tyg klipptes till och sedan häftade vi fast tyget under sitsen, ovanpå det gamla. Hörnen är lite svåra att få bra, man får experimentera en stund med hur man ska vika in tyget. Det gäller också att spänna tyget ordentligt åt alla håll.



 En rejäl häftpistol är bra att ha:


Tyget på armstöden var löstagbara (blixtlås). Jag valde att klippa nya remsor nytt tyg och sy på mitt på där det var trasigt. Först tänket jag sy på ett nytt lager tyg på hela tygbiten men det föll på att det blev för tjockt att sy i med min symaskin. Av samma skäl kunde inte heller den nya remsan gå ända ut i kanten i ändarna.

En ny tygremsa
 
 

Armstödstyget innan reparation
 
 

Jag sydde fast remsan med sicksacksöm. Precis att maskinen orkade.

Sen var det bara att montera ihop stolen igen. Nästan som ny. Hörnen blev som sagt inte perfekta den här gången pga tidsbrist inför flytt, det går att få jämnare och snyggare.


Det här var inte första gången vi klädde om en kontorsstol. Förra stolen fick även ett nytt tyg på ryggstödet. Då får man sy i etapper och prova så man få så bra rundning som möjligt i överkanten.

Sådant här kan vara bra att kunna om man vill spara naturens resurser och undvika att slänga och köpa nytt. Mest gäller det att våga försöka. Om stolen redan är oanvändbar förlorar man inget på att försöka.

tisdag 11 februari 2014

Att vara en aktiv konsument

Idag var jag återigen en aktiv, lite påstridig konsument. Jag tror man måste vara det för att kunna förändra något, och jag tror faktiskt att det gör nytta. Det är förstås ännu bättre om många vågar vara det, och gör sig besväret.

Idag gällde det leverpastej. Jag brukar köpa Scans ekologiska men det har varit lite si och så med tillgången senaste tiden, ofta är det helt slut. Idag också och eftersom jag inte var så stressad passade jag på att fråga personalen. De var mycket tillmötesgående, kollade upp med varandra, och sa att de skulle kolla upp om det var slut pga ökad efterfrågan. I så fall skulle de öka på mängden de beställer.




Jag har haft många samtal med butikspersonalen i de två affärer jag oftast handlar. Det skulle inte förvåna mig om de känner igen mig vid det här laget. Jag har diskuterat ris, mjöl, tortillabröd, kikärter, Bosarpskyckling, ursprungsland för mjölk i mejeriprodukter, ursprungsland för köttråvaran i pålägg för att nämna några saker.

Så, om vi vill ha mer och fler ekologiska produkter i butiken ska vi fråga efter dem och tala om att vi vill ha dem! Det lönar sig. Ju mer vi tjatar, desto mer händer. Det tar en del tid men det är det värt.

lördag 8 februari 2014

Klimatriksdagen igen



Jag har skrivit om Klimatriksdag 2014 förut, se inlägg här. Eftersom jag är så involverad i det nu så är det svårt att inte skriva om det igen. Det känns jätteviktigt att få politikerna av alla partifärger att vakna och inse att klimat- och miljöfrågor är viktiga nu när det är valår dubbelt upp. Jag engagerar mig gärna i saker jag brinner för så nu har jag flera uppgifter i arbetsgrupper inför evenemanget.

Ni som läser detta är förmodligen också intresserade och engagerade i de här frågorna så gå in på Klimatriksdags hemsida och se om det finns något just du kan bidra med. Ett medlemskap för 200 kr t ex, det är ju inte så mycket pengar för den som har ett jobb. Har man någon fråga som man tycker politikerna ska ta tag i, eller förslag till dem på förbättringar på klimatområdet så skriv en motion, det kostar inget och kräver inte medlemsskap. På hemsidan finns instruktioner om hur man kan formulera en motion. Vill man göra ännu mer kan man hjälpa till i någon arbetsgrupp (finns flera på några olika ställen i landet och en del uppgifter går att göra på distans) eller ställa upp som volontär på själva evenemanget den 6-8 juni i Norrköping. Eller förstås besöka evenemanget, anmälningsformulär kommer snart på hemsidan.

Något som alltid är svårt med sådana här evenemang är att sprida information om att det finns. Hjälp gärna till, prata om Klimatriksdag på jobbet, bland släkt och vänner mm. På hemsidan finns en pdf-affisch (länk här) att ladda hem och skriva ut, kan sättas på diverse ställen där det går förbi mycket folk.

onsdag 5 februari 2014

Semlor med surdeg och dinkel

I brist på bild på egen semla blir det
lånad bild.
I julas bakade jag lussekatter enligt nytt recept från Saltå Kvarn (se inlägg här). Nu när det är dags för semlor kände jag för att prova samma metod även på dessa. Inte för att det är farligt att äta en och annan semla eller lussekatt om året bakad på 100% vitt mjöl men jag tycker det är en kul utmaning att göra det onyttiga jag vill äta lite nyttigare. Det är intressant att se hur långt jag kan gå och fortfarande få ett resultat som behåller sin karaktär och är lika gott eller till och med godare än det mindre nyttiga ursprunget. Faktum är att jag t ex tycker att dinkelmjöl i kaffebröd gör bullarna godare, inte tvärtom.

För semlorna utgick jag från ett recept från Saltå kvarns blogg, kan läsas här. Som vanligt gjorde jag lite justeringar:
  • I fördegen tog jag 100 fullkornsdinkelmjöl och 150 g dinkelsikt, resten vetemjöl special. Det blev mindre än 550g mjöl totalt, kanske 50-75g mindre, man får kolla på degen så att den blir lagom lös. En fördeg ska vara lösare än en färdig deg.
  • Jag halverade sockermängden. Vi har vant oss vid mindre socker och tycker normal sockermängd känns äckligt sött.
  • Jag hade i en knapp msk surdegsstart från min rågsurdegsstart jag har till matbröd. Egentligen ska man ha en surdegsstart baserad på vete men det hade jag ingen. Det gick bra det också.
Bullarna blev luftiga och smakrika, inte riktigt lika extremt  luftiga som en perfekt bakad bulle på bara vitt mjöl men absolut godkänt. Vill man ha en medelväg så kan man dra ner lite på mängden grovt dinkelmjöl.