måndag 26 augusti 2013

Kompost

Det här inlägget handlar om att kompostera. Vi komposterar avfall från trädgården och köksavfall, dock inte köttrester eller alltför stora bitar bröd, sådant kan dra till sig bl a råttor och ska komposteras i sluten behållare. Hushållspapper, skal av olika slag, grönsaksrens, kaffesump, äggskal  mm slinker ner. Från trädgården kommer fallfrukt, ogräsrens, gräs slaget med lie, massor av löv på hösten, samt flisade grenar från allt vi klippt på tomten under året, se tidigare inlägg här.

Vi har helt enkelt skapat en "rulle". En tredjedel vilar varje säsong och sprids sedan ut i landen på våren. De andra två fylls på med nytt material. Inga lådor behövs när man som vi bor på landet och inte har grannarna så tätt inpå.


I köket har vi en hink med lock där vi samlar det som ska ut i komposten. Sedan är det mannen som ansvarar för att tömma hinken med jämna mellanrum. Hinkens innehåll läggs inte direkt ovanpå komposten utan han gräver ett hål med grep, så djupt som möjligt, och lägger sen annat material ovanpå, allt för att minska risken för att djur börjar gräva. När det behövs vänder han runt materialet, särskilt om det har hamnat mycket av samma material på samma ställe. Olika material kommer ju på olika tider på året och det är viktigt att man blandar näringsrikt och fuktigt material (t ex gräs och grönsaksavfall) med mer näringsfattigt och torrt (t ex flis och löv).

Det här sättet att kompostera har fungerat bra och smidigt för oss. Det komposteras som det ska och det är väldigt sällan som något djur har varit och grävt i den. Det är en skön känsla att ha ett fungerande kretslopp hemma. Allt avfall på tomten och det från hushållet som kan komposteras får bli fin jordförbättring till grönsakslanden där en del av vår mat växer.

Ett annat inlägg om kompost finns på bloggen Bättre Värld, kan läsas här. Även Eldöga har skrivit om olika sorters komposter (dock med fokus på latrinkompostering men innehåller även lite matnyttigt om andra typer av komposter), se här.

fredag 23 augusti 2013

En bra energidryck

Jag och mannen är absolut inga storkonsumenter av energidrycker, tvärtom. Men någon gång om året, ofta i samband med sommarsemestern blir det dagar då vi kör längre sträckor med bil, kanske en bra bit in på natten. Då kommer problemet för oss kvällströtta: att hålla sig vaken. Kaffe tycker vi inte alls om någon av oss så det är inget alternativ. Energidrycker har vi köpt ibland men vi som normalt försöker hålla oss ifrån sådant med skumma ingredienser tycker inte att de är speciellt kul att dricka. Den här sommaren hade vi bättre tur och hittade en energidryck vi inte sett förut, en som var märkt med både Fairtrade och EU: s ekologiska märkning, nämligen White Tiger.



Ingredienserna är få och ingen av dem konstig på något sätt. Sympatiskt att alla smakämnen är naturliga. Den innehåller inte heller taurin som är vanligt i energidrycker. Innehållsförteckningen ser ut så här:

Ingredienser: kolsyrat vatten, rörsocker, surhetsreglerande medel (citronsyra), stabiliseringsmedel (Gummi Arabicum), aromämnen (äpple-extrakt, naturligt koffein, naturliga smakämnen), citronjuice.

Det enda man skulle kunna ifrågasätta är Gummi Arabicum. Det är inte KRAV-godkänt men är ett naturligt förtjockningsmedel, se här.

 
Jag vill inte på något sätt göra reklam för energidrycker i allmänhet, de är nog oftast helt onödiga, men om man behöver en skulle jag rekommendera den här. Det är bra att det kommer fram vettiga alternativ för olika produkter. Smaken är dessutom helt ok.

måndag 19 augusti 2013

Torka grönsaker, frukt och bär

Jag har gjort ett antal mer eller mindre lyckade försök att torka frukt, bär och grönsaker. Nu har jag fått till ett par metoder som verkar fungera riktigt bra, utan att köpa någon dyr torkmaskin. Torkning är en bra metod, bra att kunna minska ner på mängden fryst mat.

Om vi börjar med bär, i mitt fall röda och svarta vinbär som jag har väldigt gott om, så har det varit svårt att fixa något som fungerar. Hela bär har jag kommit fram till att det inte fungerar att torka, det tar för lång tid även i varmluftsugnen. Jag hittade ett tips på nätet att man kan mosa bären, t ex genom att köra dem i matberedare, och sedan sprida ut massan ganska tunt på en ugnsplåt med bakplåtspapper. I tipset stod att man föst skulle olja pappret, gör INTE det, resultatet blev kladdigt och otrevligt. För övrigt fungerade metoden bra.

Svarta vinbär innan torkning
Kör i ugnen, gärna varmluftsläge eller torkläge om sådant finns, på 35-40 grader. Lägg något mellan ugnsluckan så det blir en liten glipa för fukten att ta sig ut. När det verkar ganska torrt (efter ca 1-1 1/2 dygn), vänd hela kakan och torka några timmar med baksidan upp, det brukar vara kladdigt i mitten. Kör tills hela kakan är seg och inte kladdig. Resultatet kan man dela i mindre bitar och lägga i en burk med lock. Kan användas t ex på flingor eller att äta som de är. De blir sura i smaken, vill man göra dem mer godisliknande är det fritt fram att hälla socker i bärmassan.

Svarta vinbär efter torkning
För frukt och grönsaker har mannen byggt en fin torkställning som har visat sig fungera superbra. Den består av en ställning och ett antal hyllplan med myggnät. Under det ligger en gammal datorfläkt kopplad till en nätadapter, jag lägger fläkten löst under ställningen. Det sitter skruvar i hörnen på fläkten, som "fötter". Torktiden blir ca 1-2 dygn beroende på vad och hur mycket man torkar, men det är betydligt strömsnålare än ugnen. Jag har hittills torkat paprika, squash och äpplen med gott resultat. Senare ska jag försöka med päron och purjolök. Viktigt är att man skär strimlorna/skivorna tunt.



Här kommer några bilder på torkställningen:


Ställningen


Hyllplan

Allt tillsammans
 
Fläkten
Adaptern
 



tisdag 13 augusti 2013

Boktips - Lev mer på mindre


Nu har jag läst ytterligare en bok, nämligen Lev mer på mindre av Maria Österåker, en bok i sann omställningsanda. Det är en personligt skriven bok om hur författaren och hennes familj börjar ställa om sitt liv genom att jobba mindre och bli mer självförsörjande. Tanken är framförallt att få ett rikare liv, men resultatet är också fördelar för miljön.

Boken är en lagom blandning av fakta och personliga resonemang runt många olika ämnen t ex odling, får och höns, matlagning, matförvaring. Den innehåller också många bra recept.

Ett tips ur boken som jag är nyfiken på att prova är att lägga en del av höstens löv i plastsäckar som man gör små hål i och sedan låter ligga ute över vintern. Det ska ge fin jord redan till våren. Funkar det så blir det jord ungefär dubbelt så snabbt som om löven ligger ute i en hög så det är värt att prova, mitt behov av fin jord är jättestort.

En annan idé som jag tog till mig är att bygga en äppelmustpress ungefär som den som finns med i boken, det vore mycket värt att kunna musta sommaräpplena som annars bara hamnar i komposten.

I boken finns många fler tips och tankar att ta till sig men framförallt är den positivt och inspirerande skriven och rolig att läsa.

Författaren har även en blogg med samma namn som boken, se här.

torsdag 8 augusti 2013

Myrorna - inte så mycket återanvändning som jag trodde

Igår röjde vi på vinden och i uthuset. Det är absolut inte första gången på senare år som vi gör det men vi ser hela tiden saker med nya ögon. Kommer vi någonsin att använda den här prylen/möbeln? Och om vi om säg 5 år behöver just en sådan, ska vi istället köpa en på Blocket och sälja den vi har nu? Då får någon annan nytta av prylen under tiden. Så går tankarna.

Resultatet denna gång var en släpkärra fylld med både skräp och ett antal fullt funktionsdugliga möbler. Bland möblerna kan nämnas en kontorsstol med träsits för barn, en TV-bänk, en fungerande tjock-TV modell större, ett kryddskåp av standardmodell, ett skåp och hurts som mannen hade i sitt rum som barn och som våra barn haft när de var mindre. Inget trasigt eller extremt slitet, fullt möjligt att använda igen.

På återvinningsstationen dit vi åkte har Myrorna containrar där vi alltid lämnat det vi inte vill ha och som vi tycker är användbart och inte ska brännas eller återvinnas. Vi har trott att andra fått möjlighet att köpa sakerna. Idag ändrades den bilden totalt.

När vi kom fanns där två killar från Myrorna med lastbil och skulle tömma containrarna. Vi pratade en del med dem eftersom de inte ville ta emot någon av våra möbler, de tar tydligen bara med sådant som de anser går att sälja och dit hörde inte dessa möbler. De berättade också att de var chockade i början av hur mycket de var tvungna att kasta men att de nu vant sig och bara behåller det finaste. Vi såg sedan också  att de åkte med sin packade lastbil och tömde ut det mesta i containrarna för brännbart/trä osv. Bland annat rök ett jättefint skåp som jag gärna hade köpt. Dvs det vi tror vi lämnar till att användas igen går direkt i soporna! Värt att tänka på!!

Jag kan förstå deras argument att de bara tar det som går att sälja, har de som kommer och hämtar erfarenhet så kanske de kan avgöra det. Myrorna är en organisation som måste fungera och gå runt ekonomiskt precis som andra företag. Men ändå känner jag mig lurad. Jag tror inte jag kommer att lämna så mycket till dem mer utan försöka skänka bort till vänner och bekanta och via skänkessajter på nätet istället, så att sakerna kan användas ytterligare en gång. Att kontakta lokala loppisar kan också vara ett alternativ. Eller om man har väldigt mycket saker på en gång, anordna en egen garageloppis.

Så ett gott råd: lämna inte saker till Myrorna och liknande organisationer utan att kolla om de verkligen tänker ta emot grejorna, utnyttja istället andra kanaler för att skänka bort. Några tips på skänkessajter finns här.



 

måndag 5 augusti 2013

Om syltning och pektin

Nu har jag semester på hemmaplan och ägnar tid åt att ta vara på allt som finns i trädgården. För första året har vi fått så mycket hallon att det räckte till två syltkok.


 
 
Jag använder pektin i sylt, marmelad och gelé, har aldrig fått det att fungera utan. Pektin finns naturligt i många bär så det känns inte onaturligt för mig att använda det som tillsats. Jag vill dock ha KRAV-godkända ingredienser i det jag gör så jag har undersökt vad som gäller för pektin. Pektin finns både amiderat (kemiskt behandlat) och icke amiderat. Bara det icke-amiderade är KRAV-godkänt (läs här och här). Det var inte helt lätt att hitta något som säkert var icke-amiderat men jag lyckades till slut: Atair pulverpektin, kan köpas här. De säljer även flytande pektin.
 

 
 
I första koket gjorde jag misstaget att ta lika mycket socker som jag brukar och tänkte inte på att hallon är sötare än de bär som jag brukar göra sylt på, oftast krusbär, vinbär och rabarber. Jag tog 3,5 dl socker på ett kg bär och det blev en (enligt oss) för söt sylt, dock tycket barnen den var lagom söt. Andra omgången tog jag hälften så mycket, det blev en frisk och god sylt. Förmodligen delar inte alla vår smak för mindre söt sylt men jag kan verkligen rekommendera att prova att minska sockermängden. Eftersom jag har så lite socker i det ja gör häller jag i konserveringsmedel (natriumbensoat) i det jag vill kunna lagra under hela året.
 

torsdag 1 augusti 2013

Adjöss med röjsåg och kantklippare

I början av vår tid som husägare gjorde vi som alla andra och köpte diverse maskiner för olika ändamål, i synnerhet för trädgården. En röjsåg, bensindriven, var bra att ha till dikena runt tomten och andra ställen där det inte gick att klippa med vanlig gräsklippare. Sen "måste" man ju ha en liten behändig kantklippare till div kanter och runt buskar och sådant. Inte för att vi någonsin varit jättepetiga med kantklippning och sådant men några gånger per säsong kan det behövas åtminstone på vissa delar av tomten.

Två kantklippare och en röjsåg senare insåg vi att maskiner av alla de slag behöver service och reparationer, de funkar inte av sig själva. Mannen är händig och har skruvat isär, smörjt och lagat, men vi har fått skrota båda kantklipparna. Det är dyrt och tråkigt och inte alls miljövänligt. Så vad är då alternativen? Jo: gammaldags handkraft och ett par enkla robusta verktyg, nämligen en lie och en liten handklippare med skaft.


 
 
Med lien slår vi (mest mannen men jag använder den också då och då) de ytor på tomten som är, eller rättare sagt håller på att bli äng, och dikena längs med vägen. Det går ungefär lika fort som att köra med röjsågen och ger bra motion. Dessutom är det 100% miljövänligt. Lien är arvegods och kommer att hålla länge till och det enda som behövs av underhåll och reparationer är att slipa den då och då. Dessutom är det lättare att få upp gräset efter lien än efter röjsågen, det är inte lika sönderklippt.
 
 
 

 
Runt buskar och vid kanter använder jag den här behändiga saxen från Biltema. Funkar hur bra som helst. Som sagt är vi inte jättenoga med sådant men just runt bärbuskar t ex är det befogat att klippa ibland.



Ibland har utvecklingen helt enkelt gått för långt, det finns bra hållbara verktyg som funnits länge men vi har trasslat in oss i att allt måste göras med komplicerade maskiner.  Just hur man slår sitt långa gräs är ett typiskt exempel på det tycker jag.